Med bloggen vill vi dela med oss av vår vardag till alla som vill läsa, hålla släktingar på hemmaplan uppdaterade (så de vet att vi är vid liv) och skriva dagbok (utan skandaler och intima familjehemligheter…)
Har kommer nagra bilder fran Holbox. Hit kommer vi definitivt att aka igen!
Odlan vaktade poolen!
I varje kvarter finns en tortilleria, men som sagt: No more tortillas, please!
“Stadsbilderna” ar fran huvudgatan i byn!
Hastskokrabban ar varldens aldsta nu levande djur, den fanns innan dinosaurierna!
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Nytt forsok med bilder, denna gang fran Mahahual.
Ni ser cenoten (som vi till sist vagade bada i), “cykelfrukost”, en liten supermini dar man kunde kopa dricka och snax och och pa palmen ser ni att Mahahual ar ett ganska blasigt stalle.
Vi har bytt paradisön Holbox mot halvmiljonstaden Cancun. Mentalt har vi börjat vår hemresa. Dagens tre timmars bussresa var ett äventyr i sig, en budgetvariant med en skranglig buss som saknade många delar av instrumentpanelen och hade en växelspak som såg ut som en dittejpad pinne. Antalet passagerare var betydligt fler än antalet sittplatser. När bussen var knökfull steg det dessutom på tre försäljare som, med sina snacks, frukter och tacos, skulle tränga sig längst bak i bussen. Mexikanare är ett tålmodigt folk och troligen skulle ingen ha reagerat ens om någon stigit på med en get…
/Camilla
Här på Holbox är det lätt göra ingenting, en lisa för både kropp och själ! Man kan förstås ta en promenad på sanddynerna och kolla in hästskokrabborna, underliga förhistoriska skapelser som krälar i vattenbrynet.
Eko-turism och miljö är prioriterat, vårt boende har sopsortering, solfångare och mulltoa.
Här finns inga asfalterade vägar och nästan inga bilar, i stället kör folk omkring i golfbilar.
I byn finns ett litet mysigt centrum där man, förutom mexmat, kan äta homemade pasta. No more tortillas please!
I går kväll, precis när vi lämnat restaurangen, blev det strömavbrott i hela byn. Under bråkdelen av en sekund stannade allt och det blev helt tyst. Sedan började hundar skälla och barn skrika, innan lugnet la sig och folk började skratta och prata med varandra. Det är MÖRKT när man tycker att stjärnhimlen lyser upp. Det varade några minuter, sedan blev allt ok igen. Utom “vår” golfbil som plötsligt hade punka. Men i ett land fullt med vänliga människor löser sig allt. Jag bävade ett tag för att vi skulle få gå hem, längs den öde och icke upplysta vägen, där vi på väg mot byn fått väja för en megaspindel och en orm.
Hade någon i familjen haft en ornitologisk ådra skulle vi kanske känt igen flera av alla de fåglar som finns här, men nu kan vi bara namnge pelikan (och möjligen ibis).
/Camilla
Detta är onekligen en vacker plats att vara på! Perfekt för snorkling, bara att gå ut direkt från stranden. Lika långgrunt som i Lommabukten, men oj vilka fina fiskar. Strandremsan bjuder på några olika restauranger och boenden i olika prisklasser, det mesta för backpackers. Vi försöker välja boende i den prisklass som med största sannolikhet ger oss rum utan äckliga småkryp. Detta eftersom jag blir totalt nojig om jag ens TROR att det KAN finnas sådana på toa eller under sängen! Hittills har vi bara delat rum med enstaka ödlor och ödlor är faktiskt OK.
I morgon styr vi kosan norrut, målet är en djurfri bungalow på Isla Holbox.
God fortsättning allihop! /Camilla
Sa var det dags att dra vidare fran Playa del Carmen. Vi hade bokat hyrbil med Avis i god tid. Gick for att hamta den pa kvallen. Da tittade de pa priset som jag hade fatt och konstaterade att det nog inte fanns nagon bil for tillfallet… Sakert hade de insett att de kunde fa mer per dag for bilen nu nar det borjade bli hogsasong! Typiskt! Ska aldrig valja Avis igen! Da var det bara att leta vidare efter en bil i ett allt mer hysteriskt Playa del Carmen. Turisterna bara okade dag for dag infor nyar. Efter en tre fyra hyrbilsfirmor som precis hade hyrt ut sin sista bil hittade vi tillsist ocksa en “sista bil”. Puh! Sen bar det ivag till Mahahual 30 mil soderut. Bland de mest sovande (las med pricar over o:et!) vagar jag varit med om. spik raka, platta, inga hus, bara lag djungel vid sidorna. Sista 6 milen ar latta att beskriva. Forst 2 mil absolut rakt och platt vag, sen en kurva! Tydligt skyltad i god tid och med max 50 i hastighet i fall man glomt hur det ar att svanga. Nar den val var avklarad var det 4 mil spik rakt igen, inga overaskningar utom en overkord 1,5m:s orm.
Nu ar vi alla fall i Mahahual for att fira nyar. En liten lugn by som har aterhamtat sig sakta efter att orkanen Dean jamnat den med marken 2007. Ibland okar dock tempot nar karibiska kryssningsfartyg lagger till och slapper av ett antal 1000 amerkanska turister. Det blir nog ett valdigt lungt nyarsfirande. Har bara hittat en handfull restauranger i hela byn (kryssarna ater ju pa baten…).
Gott Nytt Ar!
Mayafolket tyckte att cenoter kunde användas som offerplatser eller för att ta skydd i. Tydligen finns här många underjordiska floder som gröper ur kalkstenen och när “taket” rasar in bildas vattenfyllda håligheter, cenoter. Den första vi badade i var nedsänkt ca 15 m under markytan och 140 m djup. Mörkt vatten och många turister. Igår badade vi i Cenote Christalinos, en azurblå pöl mitt i djungeln med grottor på ena sidan och mangroveträsk på den andra. Det var bara vi där och det kändes inte helt ok att kliva i vattnet precis intill en halvmeter stor ödla som övervakade varje steg vi tog. Mangroveträsk och snorkling känns inte heller riktigt som om de hör ihop. Men vi samlade mod och hoppade i för att snorkla. Häftigt!
Hejsan hoppsan! tro det eller ej, men jag(Lovisa) är faktiskt med på resan även fast jag inte är den aktivaste bloggaren.
Mexiko är både fint och spännande, men det som är mest spännande är att dela rum men linus eftersom att det inte går en natt utan att han pratar i sömnen. Härom natten vaknade jag av att han satt upp i sängen, paddlade med armarna och gungade fram och tillbaka samtidigt som han gnällde oroligt. För att lugna honom lägger jag handen på hans axel och säger tyst hans namn. Det hjälpte för han tysnade och la sig ner igen. Efter en liten stund frågar jag av ren nyfikenhet vad han hållt på med och som svar får jag “inget, det är du som håller på!” tack tack, då fick man skulden för det.
Nu ska jag lägga mig i blåsten och försöka sola ett tag. / lovisa
Ett gang sadana har korsade var vag under en tidig morgonpromenad. Linus sager att det ar en pungratta men han var, a andra sidan, forst helt saker pa att det var en Chihuahua! Sa kanske ska man ta det han sager med en nypa salt. Annars kan man ju ta en tequila med en nypa salt! /Camilla
Oj, oj, det var ett aventyr att fa bilderna fran kameran till bloggen, inte latt att navigera pa ett sprak man inte kan. Att copiar kunde betyda kopiera var latt att lista ut, resten var svarare!Har finns i alla fall nagra bilder fran Playa del Carmen och pyramiderna i Chichen Itza, varken i den ordning eller den storlek vi onskar, men anda…
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Dyka eller snorkla? Hahaha, ingenting i varlden skulle fa mig att dyka pa riktigt! Linus hoppades infor gardagens dyk att fa se bullsharks (vet inte vad de heter pa svenska), de attackerar tydligen inte en om man ar lugn… Sjalv hoppas jag att han, och alla jag kanner, ska slippa simma oga mot oga med just bullsharks (ja andra hajar med for den delen)!
Nej da ar snorkling battre, tillrackligt adranalinhojande for min del. Fantastiskt faktiskt, till och med nar man guppar omkring som Ture Turist med ett gang andra entusiaster, de flesta ikladda knallgula flytvastar! Det ar helt otroligt vilka fiskar det finns! Verkligen i regnbagens alla farger, vissa sa vana vid snorklare att de simmar pa en. Synd att man inte kanner igen dem och kan namnge nagra. De enda vi kande igen var nagra barracudor.
Annars njuter vi mest av lata dagar. Vadret ar bra, en del moln pa eftermiddagarna gor att man orkar annat an att ligga pa stranden. Spela spel till exempel. Jag kopte ett nytt spel infor resan, SET heter det. For er som jobbar i skolans varld vill jag fortydliga att det INTE handlar om Socio Emotionell Traning utan ar ett familjespel med enkla regler (det behovs nar 4 tavlingsinriktade personer ska spela mot varandra). Nogot forsent upptackte vi att spelet var rekommenderat av MENSA… och det kan jag forsta, man far tanka sa det knakar. Annu senare upptackte vi att spelet bygger pa olika farger, man maste kunna skilja pa rod, gron och lila. Svart (not black, hard) for vissa, sa det var inget bra spel for var familj!
Tack och hej! Camilla
Har precis bytt hotell i Playa del Carmen. Det var planen, vi lamnade nagra natter obokade, men Playan var sa bra att vi stannar tva natter till. Hotellet var fullt sa vi fick flytta en liten bit. Fast, bytet skulle ocksa kunna berott pa en synnerligen skum hotellgast. En engelsman med utstaende ogon och en rost som Jack Nicholson… Han borjade genast fraga oss om var vi kom fran och nar vi sa Sverige kommenterade han genast nyheten att Sverige “is no more” och att vi da skulle vara glada att Mexico fanns kvar och att vi ju kunde stanna har. Vi undvek honom lite forsynt efter det, men en dag var det tre turistpolisbilar utanfor hotellet och “Jack” hade fatt handbojor pa sig. Nu kan turistpolis lata ganska ofarligt, men har ar det inte sa. Det handlar om ett flak med k-pistbevapnade “militarer” med skottsakra vastar… Undrar vad det ar for turistigt med det och hur den riktiga polisen ser ut… “Jack” blev dock slappt och dagen efter fanns han som vanligt i receptionen. Nu hade han borjat skriva skyltar med olika undergangsbudskap och undertecknat dem med “chefen for CIA”! Han verkade dock ha dragit vidare innan vi flyttade.
Hola!
Mitt pa basta Kalle Anka-tid, sitter vi pa ett ganska skruttigt internetcafe och bloggar. Har ar klockan 9.30 och vi har just avnjutit dagens frukostbagel pa vart favoritcafe.
Har ar fantastiskt fint! Mexiko tal att jamforas med Thailand, aven av asienfantaster som vi. Det enda vi saknar ar kryddstark mat. Men det kan man losa genom att ata pa Babes, en thairestaurang med svensk kock!
Hoppas ni alla har en lika fin ju som vi har! Det kanns lyxigt att “barnen” faktiskt fortfarande vill folja med oss pa vara langresor!
God Jul fran hela familjen Lundberg
Jag (Linus) tankte bara meddela att jag nu ar klar med en tredjedel av min jakt efter ett dykcertifikat! jag tillbringade morgonens forsta timmar i en pool med en fransk instruktor och gjorde sedan efter lunch mitt forsta dyk pa oppet vatten. Och jag ar fortfarande lite skakis av upplevelsen. Vi var nere pa 11 meter i 45 minuter och fick se en jatteskoldpaddmamma med en liten skoldpaddbebis pa upphetsande nara hall, nagra baracudor och en dros andra intressanta smafiskar. Det tog lite tid att vanja sig och kanna att man kunde lita pa syrgastuberna men efter de forsta minuterna var det ren njutning! Imorgon ar det mer traning och sen pa sondag ska jag gora teoriprovet och dyka 2 ganger till!
Playa del Carmen ar ett bra stalle.
Gardagen agnades at att besoka Chichen Itza, ett ruinomrade med lamningar fran Mayafolkents storhetstid. Paminde en hel del om Angkor Wat i Kambodja, men sager man sa kanske man bara blottar sin okunnighet… Intressant var det i alla fall! Tank att de byggde pyramider redan 800 f.Kr och att man sedan inte vet varfor deras storhetstid tog slut. Var det det befjadrade ormen Kukulan eller kanske rent av klimatforandringar? Ingen som vet, daremot verkar Mayafolket veta att jorden kommer att ga under den 21/12 2012!
Laste i guiden att Playa del Carmen ar platsen for “the fabulous game of see and be seen”. “where the beatiful people go, a city of fashion and fitness”. Sa nu vet ni varfor vi ar har! Fast jag har mest sett MR Mexico, en medelalders man, ca 1.50 lang, med jeansshorts som slutar vid anklarna och den vita T-shirten stamandes over kalaskulan och forstas MRS America som i pastellfargad klanning och stora halsband svassar omkring i sina, av kroppsvikten, helt utplattade flipflops. En och annan europe finns ocksa, alla med olka nyanser av rod/rosa skinn och rodlysande nasor! Fast att vi missat innefolket beror kanske pa att vi inte riktigt kan hantera tidsomstallningen och darfor stupar i sang redan vid 9-tiden pa kvallarna!
Svart att skriva utan alfabetets 3 sista bokstaver! /Kram Camilla
Carmen är en nästan julfri zon! En gigantisk konstgjord gran i utkanten av stan, det är i stort sätt det hela. Skönt!
Har insett hur torftigt Tequilasortiment systemet har att erbjuda. Sådär en 100 sorter att välja bland här känns som rena paradiset! I vilken ände ska man börja?
Turistig start, vi behöver tid för att acklimatisera oss. Playa del Carmen verkar dock bättre än det låter! Det blir nog inga större svårigheter att tillbringa första veckan här, med sol, 25 grader, milslång sandstrand och shopping runt hörnet. Ännu inga skräckinjagande småkryp i sikte. Två störtdykande pelikaner, som också ville vara med och kasta boll i havet, är lättare att charmas av! /Camilla
Bra start på resan, både vädergudarna och citytunneln var högst samarbetsvilliga! Låååång väntan på Newarks flygplats byttes raskt mot en snabblunch på ett julskrudat Manhattan.
Tio, nio, åtta…. snart är det dags! Vi styr kosan mot Yucatánhalvön i Mexiko. Där hoppas vi på att kunna besöka nya spännande platser, sola, slappa, läsa, hitta Nemo, vandra i Mayafolkets fotspår, äta mumsiga burritos och kanske testa en och annan tequila!
Var är min necessär? Vem har tagit mina flipflops? Har vi någon solkräm? Hur många par skor kan jag ta med? Jag vill inte packa i ryggsäck! Kan jag ha min bok i ditt handbagage?Får du plats med kameran? Man behöver väl inga långbyxor? Va, ska du verkligen ha 14 par strumpor med dig? Varför ligger inte mitt pass bland alla andra? Kan någon sätta sig på min väska så jag kan stänga den?
Packa är inte jättekul! /Camilla
